Skillnaden som gör skillnaden (ja, jag har snott den från Kjell Enhager…;))
Då vi gjorde vår sista tävling förra säsongen var jag ganska missnöjd. Inte så mycket för att vi nollade rutan (även om det såklart är skittrist att nolla) utan för att jag själv var den svaga länken i vårt team. Jag var ofokuserad, kände mig off och allmänt långsam i huvudet. Ingen bra känsla m o a.
Då vi startade upp årets tävlingssäsong i Finspång förra veckan var jag betydligt bättre! Jag satte mig själv i en bra känsla – cool & avspänd – och hittade snabbt rätt fokus då vi gick mot varje nytt moment. Det blev lite väntetid, både innan min start och under programmet, men det är sådant som kan hända och som jag tränat på att hantera. Tarzan kände igen situationen och vi använde pauserna till att bara slappna av och coola ner. Och är det något lille Trasan är bra på (kanske för att vi tränat det till förbannelse) är att kunna växla aktivitesnivå. I synnerhet om det gäller att växla upp förstås, men han har blivit skapligt bra på att växla ner också.
Varför gick det bra?
Ofta är man väldigt bra på att analysera det som gått mindre bra på träning och tävling och försöka förstå varför. Men mindre bra på att analysera och försöka förstå varför det gått så bra. Eftersom jag gärna vill upprepa bra prestationer är jag noga med att gå igenom lyckanden också. Det är ju dessutom en väldigt trevlig sysselsättning. 😉
Jag försöker att inte påverkas så mycket av Tarzans sinnesstämning och dagsform, utan behålla min känsla oavsett hans. I bland går det bra, andra gånger mindre bra.
Målet är att synka
Då gånger jag känner att våra känslor & tankar synkar är de allra bästa och då kan jag få en riktigt kick – oavsett om det är träning eller tävling. När jag ser att han vet precis vad han ska göra då vi ställer upp, då han har full fokus på sina uppgifter och mina kommandon och verkligen väntar och lyssnar. När jag ser att han tar i lite extra för att snabbt nå sitt mål, men ändå har skallen med sig. När vi mellan momenten bekräftar varandra och talar om att vi kan och är bra – han med sin svans och sin blick mot mig, och jag med mina ord och gester till honom. Det är då hundträning är som bäst och det är den känslan som gör att jag orkar hänga i och träna även de perioder då min motivation är lite svajig. Man kan nog säga att mitt mål med hundträning är att få känna den känslan så ofta som möjligt.
”De tre Bena”
Jag träffade Sharon och Koe för träning på Nyköpings BK (som f ö måste vara en av Sveriges trevligaste och mest välkomnande klubbar!) förra veckan. Förutom massa träning satte vi oss och pratade om hur vi själva skulle kunna bli bättre och utvecklas som människor – både i hundträningen och övriga livet. Det hänger ju liksom ihop. 😉
En av sakerna som kom upp är förmågan att se på missar och bakslag på ett lite mer neutralt sätt i stället för att blanda in så mycket känslor i det. För egentligen är det ju ren information, och kan man betrakta det lite från ”ringside” så blir det ofta lättare att hitta konstruktiva lösningar. Vi kom fram till ”De tre Bena” Betrakta-Besluta-Be cool som vi tyckte var ett bra mantra då träningen tenderar att bli för känslomässigt involverad.
Kloka kursdeltagare
En fråga som kom upp på en mental träningskurs häromdagen var ”Kan man vilja för mycket?”. Med det menade personen att man i sin strävan att nå resultat siktar in sig på fel saker och det i sin tur gör att träningen känns mindre lustfylld och de riktigt fina resultaten på tävling därmed uteblir. Tål att tänkas på…
Samma person (jag har frågat om jag får citera henne och det var helt ok…;)) sa något som jag tyckte var klockrent. Vi pratade om mål och hon sa: ” Jag försöker träna så bra som möjligt och ser till att min hund gillar det vi gör. När det sen kommer till tävling är mitt mål att vi ska vara dom som har trevligast på planen den dagen. Vi ska vinna Glädjekampen! Eftersom jag inte kan påverka hur bra dom andra presterar så tänker jag att om jag försöker göra våra tävlingar till positiva upplevelser för oss båda så kommer det gynna resultatet – förr eller senare. Och om det inte gör det så har vi i alla fall haft kul, och det är ju därför vi gör det.”
Jag gillar den inställningen skarpt!! Och samma sak sa Nicke efter att ha haft fina framgångar på racerbanan i helgen. Han sa ”Jag kör som bäst när känner att det är j-ligt kul!”
IPT – Ditt Ideala PrestationsTillstånd
Alla är vi ju olika och vi drivs av olika saker i livet. Därför finns det inget ”recept” som passar alla. Fundera över vad som driver dig framåt? Som får dig att ta i lite extra då det är motigt. Som får dig att prestera ditt bästa efter de förutsättningar du har där och då. Och som ger dig de där härliga kickarna som sprider sig i kroppen och får dig att stråla!
Jag har följt din blogg i många år och den ger så mycket bra tankar. Och så älskar jag ditt sätt att beskriva hundträning. Man riktigt känner de positiva vibbarna. ? ps. Så lika ni är du och din son. ?
Tack! Roligt att du gillar den!
Ha ha, ja vi är rätt lika både, till utseende och personlighet. Fast han är betydligt coolare och mer laid back än jag… Kanske skulle anlita honom som mental coach. 😉
Underbart att läsa dessa kloka ord!
Kul att du tycker! Och visst var det en härlig inställning av henne att vilja ”vinna Glädjekampen!” 🙂
Intressant läsning, bra skrivet ?
Tack! Kul att du tycker det! 🙂