Hänt i veckan

Förra inlägget om positionsträning har haft 3208 besök vilket är ganska mycket, i alla fall för min blogg. Många frågor via fb och mail som jag försökt besvara efter bästa förmåga, men jag vill återigen poängtera att detta inte är något beprövat sätt ( i alla fall inte av mig!) att jobba. Inte heller är det något jag skulle börja med på den unga hunden, utan ett snarare ett sätt för att få den lite ivriga vovven som gärna vill glida fram i position att tänka mer bakåt.  Det känns som att det blir ganska tydligt för hunden med handen och dessutom kan jag använda den som en påminnelse (momentrutin) innan på tävling, och på träning kan den fungera som en liten reminder för hunden att ”Just det..det är här hon vill ha mig! :)”

Förra veckan träffade vi Diana och Dio i Kyrkekvarn för en heldagsträning och övernattning hemma hos fam. Samuelsson. Förutom riktigt bra träning blev det mycket prat, skratt och roliga diskussioner. Det är skojigt att träna med Diana, dels för att hon är duktig så klart men lika mycket för att hon är uppriktigt intresserad – inte bara av sin egen träning utan även andras. Hon ställer bra frågor som gör att man verkligen får tänka till och både hon och jag upptäckte saker i vår träning som vi måste ta tag i nu och inte skjuta upp längre… 😉

Ofta när man tränar på en specifik detalj i ett visst moment är det lätt att man får bieffekter. Saker man liksom registrerar men tänker att ”det balanserar jag upp sedan”. Men ”sedan” får inte dröja alltför länge för då har man fått ett annat litet problem som blivit befäst, he he. Som en klok vän till mig brukar uttrycka det ”Problemen muterar!”

Men förutom de små muterade problemen så gick träningen riktigt fint. Tarzan och jag tränade allt från att hålla apporten stilla även fast man är speedad, linjerna i dirigeringsapporteringen, tävlingsmässiga kedjor med mycket övergångar och transporter, till vittring, fritt följ och – inte minst… rutan.

Det här med rutan blev intressant. Jag försöker ofta påminna mig om att hunden inte har samma synintryck av omgivningen som vi människor har. Inte heller tror jag att våra ord är ”ord” för hunden utan snarare läten, och för många hundar betyder nog orden olika saker beroende på hur vi säger och betonar dom. Men tillbaka till rutan…

Eftersom jag kampanjar att Tarzan ska tänka stanna lite tidigare i rutan, och jag nu ofta tränar den utan matta och target, så ställer jag den medvetet ganska nära en vägg, staket, häck eller något annat som förhoppningsvis hjälper honom att tänka rätt. Det funkade jättefint då vi ställde den nära väggen i hallen, likaså då vi la agilitytunneln (på längden) en bit bakom. Men då vi ställde två stolar bakom blev det svårt. Tarzan började springa från konen mot rutan, men såg den inte och ändrade raskt riktning och sprang mot en annan plats där den stått tidigare och där det nu bara stod en ensam kon. En mer rutinerad hund hade förmodligen fortsatt på linjen även fast den inte såg rutan från början, men så rutinerad är inte lille Trasan.

När det var Dios tur ville Diana testa honom på samma ruta, och precis samma sak händer. Dio börjar springa i rätt riktning men ser inte rutan utan springer till samma ställe som Trasan. Intressant!

Vi människor förstår ju  – och ser dessutom tydligt – att det står fyra koner framför stolarna, men för bägge hundarna blev det något helt annat än en ruta. Någon skulle kanske tycka att hunden är lite korkad som inte ser, eller förstår att den ska springa på sin linje oavsett vad den ser som mål. Själv tycker jag det är oerhört spännande att försöka förstå vad hunden uppfattar och hur den hanterar olika situationer. Både Trasan och Dio är motiverade och samarbetsvilliga hundar och att de har en annan bild av tillvaron än vi tvåbenta gör dom ju inte korkade, utan ställer snarare högre krav på oss tränare att försöka se världen ur deras ögon.

I fredags bar det av mot Göteborg för helgkurs i tävlingslydnad på Göteborgs Hundarena tillsammans med Ditte. Det var mitt första besök hos Tina Gavling på hennes fantastiskt fina och välskötta anläggning och vi hade en jätterolig helg tillsammans med ambitiösa och glada kursdeltagare. Praktisk enskild träning varvades med diskussioner kring ämnen som rätt mental inställning hos både hund och förare, uthållighet, igenkänningsfaktorer, uppvärmning, Plan B, rutiner, tävlingsbelöningar, relation i vardagen och lite annat smått och gott. Ditte och jag hade dessutom lite egna äventyr för oss då hennes gps fick snurren och ledde oss på diverse omvägar i ett stormigt Göteborg. Men väl på hotellet hade vi väldigt trevligt och diskuterade livets väsentligheter till långt in på nätterna.