Fritt följ – med dansskor eller militärkängor? ;)

Det är roligt med kreativa människor som tänker lite utanför boxen.

Jag har ett träningsgäng som kommer hit med jämna mellanrum. Det är en ganska blandad skara där vissa har lång erfarenhet av hundträning och andra knappt någon alls. En av tjejerna (vi kan kalla henne Emma) har bara tränat hund i knappt två år, och har mellan tillfällena med träningsgänget även kommit hit själv för privat träning. Hon har redan från början sagt att hon vill att det ska synas att hon och hunden har roligt tillsammans, men tyckt att hon haft svårt att få till det. Som så många av oss andra blir hon lätt lite stel och allvarlig vilket gör att hela ekipaget tappar energi.

Emma har Niinas showiga tollare Skoj som målbild i fria följet, men har efterhand insett att man måste utgå från sin egen hundindivid. Hundar har olika kroppsspråk precis som vi, och vissa är lugnare och mer allvarliga än andra då de jobbar. Men även en lugn vovve kan tränas att ändra uttryck. Jag brukar tänka på Susan Wastenssons  bc Lexie som har ett av de finaste fria följ jag sett. Lexie är ingen energisk arbetsmaskin, men har genom Susans oerhörda envishet och skicklighet fått både utstrålning, energi och en fantastiskt fin position i sitt fria följ.

Emma har valt att lägga upp sina träningspass på ett litet annorlunda sätt då hon kommit hit. Nästan varje gång har vi börjat med att titta på en filmsnutt som hon spelat in, och utifrån den gått igenom vad som händer på planen, hur hon agerar och hur hunden svarar. Det här var inget som jag föreslog utan något hon själv kom på eftersom träningen hemma ofta ser annorlunda ut än den tillsammans med instruktör.

Efter filmen har hon fått träna – mest sig själv – på de bitar som vi sett behöver stärkas upp. Eftersom hon har lätt för att gå in i alltför mycket koncentration i fria följet (föraren alltså – inte hunden) har hon haft svårt att förmedla den där självsäkra, glada känslan till sin hund trots att hon försökt. Vilket i sin tur innebär att hunden gått lydigt vid sidan men man har saknat det där ”lilla extra” som Emma så gärna vill ha. Jag har föreslagit henne att titta lite på hur duktiga htm-förare tränar och även prova att gå till musik. Plus att hon fått tänka mer ”följsamhet” är ”fritt följ” genom att gå åttor, gå genom slalom och tänka mer flyt än teknik.

På eget bevåg har hon nu spelat in musik som hon gillar och blir glad av. Dessutom har hon med jämna mellanrum lagt in små reminders till sig själv (glada ögon, andas med magen, le inombords, avslappnade axlar, engagera mig i belöningen) vilket har fått henne att komma i håg det hon haft svårt för.

Det har blivit en oerhörd skillnad på deras samarbete och utstrålning på tillsammans på planen! Extra roligt är att jag själv lärt mig en hel massa genom att få möjlighet att jobba med Emma och hon har givit mig många nya fräscha tankar genom sitt sätt att fundera över träningen.  Hon skickar små sms och mail mellan varven med frågor som ”Vad tror du om att så fort hunden kommit upp till sidan så ger jag belöningssignal och vi springer gemensamt till externbelöningen?” Eller ”I dag testade jag att mitt i fria följet lägga in några snurrar till vänster och sedan fortsätta gå. Han blev jättetaggad och glad!”

I bland tror jag det kan vara en fördel att inte veta så mycket om vilka ”oskriva regler” och trender det finns inom en sport när man börjar. Det är så väldigt lätt att man fastnar i do&dont-tänket och slutar tänka kreativt själv. Eller i värsta fall aldrig börjar…

I bland när jag tappar lite inspiration i träningen kikar jag på filmsnutten nedan där Susan går fritt följ med sina fyra olika hundindivider. Och jag blir liksom lycklig i hela kroppen av att se deras fina samarbete och äkta träningsglädje. Det är den här känslan jag tycker lydnadsträning ska förmedla!

Susan