Många likheter mellan dressyrridning och tävlingslydnad

I går var jag på två intressanta föreläsningar vid Väderstad Herrgård  http://ninafoxstark.se/stallstark/om-garden/

Den första handlade om mental träning. Eftersom det var övervägande ryttare på plats så vinklade Nina Fox-Stark föreläsningen lite extra mot ridningen, vilket gjorde det hela nästan ännu mer intressant.

Det är lätt att nörda in sig och bli lite inskränkt i sin egen värld då man har ett starkt intresse, och för egen del känns det otroligt värdefullt att få ta del av tankarna inom andra sporter. Här hemma är det mycket motorsport och racing som gäller och jag tar ofta chansen att ”intervjua” racingfolket om deras tankar, särskilt då det gäller den mentala biten.

Jag har även försökt pumpa äldste sonen Niclas på hans tankar då han laddar inför ett race. Nicke har en slags naturlig mental styrka i  sig och har nästan löjligt lätt för att slappna av, fokusera och förbli cool – oavsett vad som händer och sker på banan och innan start. Hela han utstrålar lugn och självförtroende och jag vet inte riktigt vem han ärvt det ifrån…

Men Nicke rycker lite på axlarna när jag envist frågar var han har sitt fokus och hur han tänker. ”Äh, jag går ut och gör min grej. Kör så snabbt jag kan och försöker komma i mål med bilen hel.” Hrm…plättlätt liksom.

Proffsteamen inom racing jobbar av förklarliga skäl väldigt mycket med mental träning. Medan en miss i dressyr eller lydnad kanske kostar några placeringar, kan ett misstag inom racingen kosta väldigt mycket mer än så.  Så mental styrka och full fokus är mer eller mindre avgörande för att lyckas inom racingen.

Då det gäller ridsporten – och då främst dressyr –  finns det många likheter med tävlingslydnad. Det slog mig lite extra då jag satt och lyssnade på Nina Fox-Stark i går. Balansen mellan anspänning och avslappning t e x. Nina påpekade hur lätt det är att övertagga både sig själv och sin häst. Dressyrhästarna i dag är ofta högtempererade och känsliga med mycket power för att orka prestera svåra rörelser under många, långa minuter. En grand prix häst är ofta inte tillräckligt stark rent fysiskt förrän den är 10-12 år gammal, och dessutom krävs att den orkar fokusera mentalt i tuffa miljöer.

Inom mental träningen jobbar man mycket med anspänning/avspänning och på att snabbt kunna växla läge. Att direkt kunna slappna av helt och fullt under en eller ett par sekunder för att sedan direkt gå tillbaka till fokus och lagom anspänning igen kräver mycket träning. Men bara vetskapen om att man själv faktiskt kan styra sina tankar ger en trygghet och en känsla av säkerhet och lugn.  ”Jag bestämmer själv vad jag tänker och känner” är ord som jag ofta upprepar till mig, kanske flera gånger varje dag. I bland lyckas jag bra, andra gånger mindre bra. Men ju mer jag tränar på det, desto lättare går det. 🙂

Nina berättade att hon använder de små transportsträckor som finns i ett dressyrprogram (mellan de rörelser som bedöms) till en eller två sekunders mental avspänning för både sig och hästen. Ett djupt andetag där hästen känner att ryttaren slappnar av och ”nollställer sig”, och där tanken är att hästen också för en kort stund ska nollställa hjärnan för att sekunden efter hitta ny kraft och energi.

Precis som i lydnad handlar dressyr mycket om övergångar mellan ökningar (fart) och samling (stadga och koncentration). Att gå från ökad galopp in i en piruett kräver både fysisk och mental styrka och balans, och kan kanske jämföras mellan att gå från två heta apporteringsmoment (dirigeringsapportering och metallapportering) till vittring och fjärr. Typ.

Då det gäller Tarzan har jag provat olika sätt att avsluta momenten på och transportera oss vidare till nästa startpunkt. Och kommit fram till att både han och jag gillar att få ”blåsa ur” en sekund eller två efter moment slut. Han behöver det för att inte bli som en tryckkokare som till slut pyser över, och jag trivs med – och tycker det ser väldigt trevligt ut – att tillsammans visa lite glädje på planen. Därefter samlar vi snabbt ihop oss och går vidare mot nästa punkt.

Då Nina berättade om sin strategi med ”mikroavspänningar” i programmet började jag fundera på hur man skulle kunna använda det under ett lydnadsprogram. Det är kanske många av er som redan gör så då ni tävlar, men själv har jag inte riktigt haft den tanken. Så fort vi gjort vår lilla belöningscermoni har jag gått in i full fokus mot nästa uppgift, och även förberett hunden. Men kanske det vore en god idé att under en transport även kunna lägga in en kort avspänning medan man går. Eller kanske t o m stanna till två sekunder, nollställa skallen och fortsätta. I synnerhet med den typen av hund som lätt varvar upp ju längre programmet fortgår. Hrm…tål att funderas över.

Den andra delen av dagen handlade om klickerträning med häst och hölls av Sissela Wasén. Jag har själv aldrig använt klickerträning på mina hästar, men det var roligt att se hur Sissela började klicka in en häst genom att den bara fick godis då den vände bort huvudet från fickan. Typ lite omvänt lockande. Hon klickade även in stadga och stillhet då hästen stod uppbunden i stallgången och då ryttaren skulle sitta upp. Signalen för uppsitt var att Sissela ställde sig på en pall, och då kom hennes häst och ställde sig bredvid så hon bara kunde slänga över benet och sitta upp. Sissela klickade även under ridpasset då hästen sänkte huvud och hals och välvde ryggen, m a o slappnade av och arbetade med rygg och bakdel ordentligt. Intressant och ett lite annorlunda sätt att jobba med hästen i ridningen.

Vi diskuterade lite om att försöka hitta någon typ av samarbete i temat ridsport/hundsport på Väderstad herrgård. Nina Fox-Stark är en oerhört driven och framåt tjej med många idéer som hon ser till att göra verklighet av. På gården finns ridhus och många fina träningsytor för både ridning och hundträning, övernattningsmöjligheter  i flygeln, gym, relaxavdelnng, bastu och underbara strövområden. Det finns även möjlighet att låna välutbildade hästar och ta privatlektioner i ridning. Roligt och inspirerande med människor som verklighet av visioner!