Det ska till ett geni för att behärska kaos

Jag är en ganska lättmotiverad människa.

Ger jag mig själv en liten hint om belöningen så kastar mig glatt in i uppgiften. Under förutsättnig att belöningen är hyfsat attraktiv. Det finns två sätt att motivera sig – genom att undvika obehag eller sträva efter njutning. Båda sätten är väldigt gångbara.

Men det är en sak som jag har fruktansvärt svårt att känna motivation inför, och det är all form av administrativt arbete. Hur jag en gång i tiden kunde få för mig att söka till den Internationella Sekreterarutbildningen i Lausanne är för mig en fullständig gåta. Jag kom dessbättre inte in, för mina tyskakunskaper räckte inte till. Som tur var. Jag…sekreterare? Det hade ju bara kunnat sluta på ett sätt – i katastrof! (Förmodligen var det så att det ”internationella”  lockade mer än själva sekreterarutbildningen…).

Många gånger när jag har någon form av administrationsuppgift framför mig (vilket händer rätt ofta eftersom jag numera driver ett eget litet företag) så hittar jag på tusen andra saker att göra. Helst av allt skulle jag vilja träffa vänner och träna lydnad, men jag intalar mig att den ”lyxen” kan jag inte riktigt unna mig, förrän jag gjort det tråkiga arbetet. In i det längsta drar jag på tråkjobbet, och eftersom jag inte tillåter mig att vara social eller träna hund innan jag är klar, så hittar jag ofta på en massa meningslösa saker att göra i stället. Vilket innebär att när jag väl sätter mig och administrerar så är klockan så mycket så jag inte hinner träffa mina vänner och träna hund som jag egentligen längtat efter.

Så himla korkat! Varför har jag inte diciplin att beta av det tråkiga först av allt och sedan ägna mig åt trevligheter. Jag har ju rätt bra diciplin i andra sammanhang. Men det är som att det går troll i detta med att sätta mig ner vid min Mac och fakturera, planera, strukturera, organisera, och sätta in i mappar.

Men nu har jag börjat tänka om och kör på en annan strategi, vars idé faktiskt kommer från en klok bekant – tillika expert på detta med människans psyke. Man börjar med det roliga – för att ha kraft att ta tag i det tråkiga.

För jag inser att om jag alltid tvingar mig att göra det tråkiga först, kommer jag sällan ha tid med det roliga. Och då faller ju motivationen ytterligare. Och faktum är att när jag tillåter mig att göra det roliga först (träna och vara social) så har jag oftast laddat batterierna så pass att tar itu med det tråkiga (planering och struktur) av bara farten.

En annan tanke är att försöka göra det tråkiga mindre tråkigt genom att 1. tänka på den goa känsla jag får då resultat av min administration visar sig 2. lyssna på bra musik i form av Maroon 5, Pink eller någon annan medan jag jobbar 3. lägga in små pauser då jag tar en espresso och en bit mörk choklad 4. ta med min bärbara dator upp till kurslokalen där jag har trevlig utsikt över träningsplanen och fälten bakom (tidigare gick hästarna där och det var så otroligt inspirerande att sitta och jobba med utsikten av vackra, betande hästar).

Så visst finns det knep att ta till då motivationen tryter. Men så finns det där dagarna då alla måsten liksom staplas på varandra, och man vet inte i vilken ände man ska börja. Det kan man tackla på olika sätt. Själv är jag inte så mycket för att dela upp saker och göra lite nu och lite sen. Nej, jag vill ha skiten klar så jag slipper tänka på det mera, och då tar jag hellre en dag och grottar mig igenom så mycket som bara går. Även om det innebär att jag får försaka roliga saker den dagen.

Det är samma sak med städning. Min man Leffe och jag, har lite olika syn på detta med städning. Han (som i grund och botten är en ganska ordningsam människa) går gärna och småfixar lite här och lite där. Han kan t e x ta fram dammsugaren och svabben och städa köket och hallen, var och varannan dag. Eller så kör han TV-rummet. Eller glasborden. Och sedan är han nöjd. Men resten av huset då?

Jag däremot kan gå rätt länge och se lite hundhår i hörnen och i soffan. Några tassavtryck i hallen gör mig heller inte så mycket. Men när jag väl städar, då ska banne mig hela huset städas. Vilket tar ungefär 4 timmar – om man är två och delar på jobbet. Sedan är jag jättenöjd!

Men eftersom vi varit gifta i över 20 år så har vi väl hittat någon form av kompromiss (läs Leffe har resignerat…) så att vi båda är hyfsat nöjda. Och även om Leffe aldrig riktigt kommer anamma citatet ”Vad är väl lite skit i hörnen mot ett rent helvete?” så brukar jag påminna honom om att ”Den enfaldige städar och städar – medan geniet behärskar kaos!” 🙂

Bilden på Mick och bollen är tagen av Lena Kerje