Gränsen går vid 56 cm

Vårt hus har varit i akut behov av städning senaste tiden, och i dag när jag trampade omkring i drivor av border colliehår (ett under att dom har päls kvar på kroppen) och kände gruskornen mellan tårna då jag gick från sovrummet ut till TV-rummet, konstaterade jag att det inte längre fanns någon återvändo.

Sagt och gjort,  framåt kvällskvisten satte vi igång. Leffe fick ta övervåningen och jag körde undervåningen. Medan jag höll på som bäst, konstaterade jag att det fanns en tydlig gräns mellan skitighetsgraden på väggar och skåp som gick vid cirka 56 cm. Över den gränsen var det ganska rent, under tämligen skitigt.

Det är extremt lerigt ute just nu, och hundarna är grymt smutsiga när dom kommer in. Det hjälper liksom inte att torka av dom, man måste duscha dom. Men inte orkar man duscha tre hundar  sex gånger per dag! Inte jag i alla fall!

Jag var precis färdig med att torka väggar, skåp, lister och redo att ta mig an det stampade jordgolvet  på undervåningen när Leffe kommer ner med dammsugaren och konstaterar att den lagt av! Förmodligen död. Eller i alla fall svårt överansträngd.

I ett sista desperat försök att sanera fick vi ta till sopborste och skyffel – i väntan på att en ny dammsugare ska införskaffas i morgon. Men intet ont som inte har något gott med sig. Nu fick jag ju tid över att blogga! 🙂

I dag har jag och Ditte planerat kommande aktiviteter och projekt. Lätt stressade – innan vi ens hunnit sätta planerna i verket – konstaterade vi att fullproppade agendor kräver P L A N E R I N G. Ett ord som jag i grund och botten haft svårt att stava till, men tvingats lära mig genom livets hårda skola.

Jag blir inte stressad av att ha mycket att göra  – jag blir stressad då jag inte har K O L L på allt jag ska göra. Detta har för mig varit en tuff insikt eftersom jag i grund och botten är en person som definitivt använder höger hjärnhalva mer än vänster. Och saker som struktur, planering och rutiner är kreativitetens värsta fiende…

Men för att må bra, få i hop mitt liv och kunna göra de saker jag gillar att göra har jag helt enkelt varit tvungen att lära mig strukturera upp min tid och mina tankar. Inte för att jag vill påstå mig vara mästare i ämnet, men jag är mycket, mycket bättre på det än jag någonsin varit tidigare. Vilket kanske inte säger så mycket. Men i alla fall ger en viss indikation på att jag försöker.

Och för er som undrar… Träningsboken fungerar kanon!