För ett antal år sedan cyklade jag Vätternrundan.
Vi (jag och min dåvarande kompanjon… det var hon som lurat med mig på detta påfund) hade tränat ca 60 mil allt som allt, varav ett ”länge” lopp på 13 mil, och kände oss väldigt redo att ta oss an de trettiotvå milen på racerhoj. He he…
Vi startade från Motala kl 23.30 på kvällen. Orutinerade som vi var hade vi jobbat som vanligt på dagen, istället för att ta ledigt och försöka sova lite. Någon gång efter 04.00 på morgonen var vi framme i Jönköping, hyggligt trötta och rätt frusna, för trots att vi trampade på så gott vi kunde var nattluften kall och rå. Min kompanjon bröt i Jönköping och tog bussen tillbaka. Jag kan tala om att det var väääldigt nära att jag hängde på när jag såg henne gå in i den varma bussen med en filt om axlarna och slänga sig ner i sätet.
Och hade jag anat vilka djävulsbackar som väntade mig efter Jönköping hade jag definitivt gjort det! Inte nog med att jag var trött i kroppen, jag var sömnig eftersom jag då inte sovit på typ 24 timmar. Jag insåg att om jag överhuvudtaget skulle orka ta mig runt var jag tvungen att sova en halvtimme. Så jag körde intill en liten skogsdunge, la cykeln ner, tog av mig hjälmen och la mig raklång i gräset. Och jag tror jag somande innan jag hunnit lägga ner huvudet ordentligt…
Jag vaknade abrupt av att det stod en kille över mig som skakade mina axlar och ropade ”Hallå!! Hur mår du egentligen?!” Det visade sig var en annan cyklist som stannat för att kissa i skogsdungen och fått syn på mig helt utslagen i gräset. Han trodde jag tuppat av, ha ha! Och det var nog tur att han hittade mig för det vete tusen hur länge jag sovit annars!
Resten av milen gick hyfsat fast jag hade rätt ont i kroppen (rumpan, axlarna och knäna) sista milen. Jag körde i mål på 16 timmar (rekordet är 6.37…) men å andra sidan var det dom som tog ännu längre tid på sig. Och jag hade ju ändå sovit bort en halvtimme… 😉
Varför skriver jag då om detta? Jo, för att i dag tog Leffe och jag en tur runt Vättern – fast med bil. Min kära man och jag har i princip bara mötts i dörren de senaste veckorna och sagt ”hej & hej då” till varandra. Racingsäsongen i i full gång och Leffe har farit runt i Europa medan jag visserligen har hållt mig inom Sveriges gränser men på olika orter. Och sällan har vi lyckats tajma någon gemensam tid de senaste veckorna.
Därför bestämde vi att ta en dag tillsammans runt vackra Vättern när vi nu äntligen fick lite tid tillsammans. Vi startade tidigt, lastade hundarna och åkte småvägarna mot Jönköping. Första stoppet var frukost på det lilla 50-talsfiket i Väderstad. Sedan åkte vi vidare, stannade och promenerade lite nere vid Vätterns strand innan vi for mot Gränna – polkagrisens stad. Det blev även ett snabbstopp vid den vackra gården där Ingmar Bergman spelade in ”Smultronstället” och så också vid Västanå Slott som är känt för sina spökerier. 🙂
Nästa mål var lunch i Hjo, men innan dess stannade vi och gick en promenad i de vackra omgivningarna. Hundarna sprang glatt omkring i tallskogen – alla utom Tarzan som gick i koppel. Han sprang nämligen in i ett träd!! i förrgår kväll och blev halt. Så nu har han några dagars träningsvila och dessutom är det koppelpromenader som gäller – något som det lilla yrvädret tycker är fruktansvärt onödigt!
I Hjo blev det – förutom en supergod rödtunga vid hamnen – även lite shopping. Bl a ett besök på ”Hem och Hobby” som är ett eldorado för oss som gillar shabby chick och New England-stil.
Vidare mot Karlsborg, Askersund och Motala gjorde vi ytterligare några stopp, handlade med rökt röding från en mysig liten hamnbutik och njöt av solen som glimtade till mellan varven och gjorde vackra Vättern ännu vackrare.
Åh vad jag behövde denna dag. Jag älskar Vättern, naturen och landsbygden runt denna fantastiska sjö. Extra gott att få spendera den tillsammans med fyra av mina favoritpojkar. 🙂
Och en sak är säker. Det må vara en större utmaning att ta sig runt Vättern på cykel, men det är tusan så mycket behagligare med bil! 🙂
En liten bildkavalkad från vår dag hittar du nedan.
